eller sensationslysten vinkling?

Vad var egentligen syftet med rapporteringen Kalla Fakta gjorde om skador och olyckor på förskolor? I trailers för programmet får man en känsla av att här har TV4 hittat häpnadsväckande statistik om hur förskolorna är det farligaste stället ett barn kan vistas på. Jag menar, flera tusen barn per år skadas ju på förskolorna, det måste ju vara som att skicka in sitt barn i ett minfält?

Jag fattade misstankar direkt. Är det verkligen så? Är inte siffran över antalet skadade meningslös om man inte ställer den i relation till något? Flera tusen barn som skadas låter ju väldigt illa, men hur många barn skadas utanför förskolan?

Jag gav mig ut på jakt bland statistiken och hittade detta dokument:

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18247/2011-2-13.pdf

Där kan man läsa att de senaste åren har varje år mer än 25000 barn, i åldersgruppen 4-6 år, skadats såpass allvarligt att de behövt uppsöka sjukhus. Om Kalla fakta har ordning på sina siffror, vilket jag tror de har även om de vinklat dem, så är det alltså en betydligt större andel barn som skadas utanför förskolan än i förskolan, men det är ju inte lika sensationellt, eller hur?

Det är naturligtvis otroligt tragiskt när barn avlider, oavsett hur detta sker, och därför tar det också lite emot att skriva om nästa sak. Men jag tycker det är viktigt.

Den pappa som ställer upp i programmet och berättar om sin son, som dog i en olycka på förskolan, säger i ett segment att man aldrig ska släppa sitt barn utom synhåll inte ens för en minut. Det är möjligt att han hade den sortens kontroll över sin son när han var hemma, men min känsla är att han isåfall är ett undantag. Jag har också pratat med människor som har barn, och de delar min uppfattning. Ibland måste man helt enkelt lämna sitt barn utom synhåll för en kort stund.

Vid de sällsynta, hemska och tragiska tillfällena när olyckan slår till kommer man kanske ångra det för resten av sitt liv, men för det mesta kommer man inte tänka på det överhuvudtaget. Olyckan har nämligen den fördelen att den är statistiskt osannolik, iallafall sett till så korta tidsperioder.

Naturligtvis ska man arbeta för att barnen ska vara säkra, men jag tycker inte man ska göra det på bekostnad av barnens frihet och fantasi. Jakten på trygghet och säkerhet kan i slutändan bli ett fängelse med vadderade väggar där barn går med hockeyskydd till matsalen och äter all mat med sked.

Så skulle inte jag vilja växa upp, även om min mor nog ibland hade önskat att jag hade hjälm på mig när jag var liten, t.ex. när jag kom hem med blodigt huvud efter att ha ramlat ur ett träd.